Rest in peace Big man

Clarence Clemons dog inatt.

The Big man har ett stort inflytande på mitt idag stora musikintresse. När jag var yngre var inte musik något som jag hade någon exceptionell kunskap inom. Jag köpte CD-singlar med Cher, Moffatts och Dr.Bombay.

Mina föräldrar har en stor LP-samling, och en långsam eftermiddag beslutade jag mig för att ta mina föräldrars råd och lyssna på några av deras plattor. De första tre jag valde ut var Born to Run, Joshua Tree och Boston. Jag minns fortfarande hur bra jag upplevde varje spår på Born to Run, men inget gick upp mot euforin som sköljde över mig när första solotonerna i Jungleland nådde mina öron. Det var ju ledmotivet till straffavgörandet mot Rumänien i VM-krönikan 94! Jag blev väl knappast förvånad över att det var just på en Springsteen-platta man skulle hitta det.

Frågan är om det blir några fler raseringar av Ullevis grund. Det har känns som början på sluten för en era som har varit för bra för att ta slut, som vi inte för alla pengar i världen velat ska ta slut. Men någon gång gör den det ändå.

Vila i frid Big man.