Tutto il giorno penso a te!

Jag kan skylla väldigt mycket av den bristande uppdateringen på den dåliga internetuppkopplingen som rådde på Villa il Pino fram till i fredags. Fram till dess delade 50 personer på 1 mbit/s. Fantastiskt.

***

I mitt senaste inlägg suckade jag över den tunga arbetsbördan. Det kan jag fortfarande göra. Delvis. Men jag tänker inte gå in mer på det.

Förra veckan var och kommer förbli en av de häftigaste veckorna i mitt liv.

Efter en 5 timmar lång bussfärd anlände jag i Milano. Mina kommande hemtrakter när språkkursen är avslutad. Tanke var att jag där skulle möta Kåge, Ozzy och Mange för 2 dagar fyllda med öl och fotboll.

Grabbarna måste dock ha haft någon annan plan då dom lämnade sina pass hemma och således inte fick äntra planet. Bra jobbat. Istället möttes jag upp av tre för mig nästan helt okända killar, väldigt spännande.

Men vad gjorde väl det? När Ozzy och Kåge väl anlände sent på måndagskvällen var jag, Denis och Norrlandsspursarna tightare än Easy company.

Att som fotbollsfan uppleva en Champions League-åttondel är inget mindre än en himmelslik upplevelse. Även att jag inte håller på något av lagen, även att det regnade på vägen till matchen och även att Zlatan hade en mindre bra dag på jobbet var det en fantastisk upplevelse som jag kommer bära med mig.

****

Efter en spårad och jävligt rolig kareokebars-utgång på torsdagen väntade på lördagen peaken på hela språkkursen. En kulturtripp till självaste Florens. Firenze på italienska. Jag förstod inte att Florens var samma sak som Firenze förrän dagen innan trippen. En ganska glad överraskning när jag insåg att jag skulle få se Michelangelo's David. 

Och vilket konstverk sen. Jag är egentligen långt ifrån tillräckligt kulturell för att kunna uppskatta konst. Men David fick till och med min värld att själva för en stund.

Jag låter några bilder från veckan tala för sig själva nedan.

En annan väldigt intressant händelse var när jag och två kompisar 00.20 skulle ta nattbussen hem till Villa il Pino. Efter 5-10 minuter ombord på bussen insåg vi att vi inte var på väg mot rätt håll. Inte ens nästan. Vi var ombord på en nattklubbsbuss på väg mot en av de många nattklubbar om italienarna av någon oförståelig anledning slår upp i de minsta hålorna i området. Så efter besked om att nästa buss mot Siena skulle gå klockan 2.30 var det bara att vänta. Så lördagsnatten spenderades i en nattöppen tvättstuga. Väldigt mysigt. Och när vi väl var hemma i Siena var vi ändå tvungna att promenera hem, en 30 minuters strapats. Sköj.

Mindre snack och mer bilder: