Visioner före traditioner...

Jag är utmattad. Jag är trött. Jag är komplett in i märgen utled på att dag efter dag se hur svenska folket bröstföds med budskapet "Hylla Victoria och Daniel, för dom är mycket finare än vad ni är. Deras kläder är finare, deras bröllop är viktigare, deras kärlek är sannare."

Men vet ni vad? Victoria och Daniel är inte bättre än Mats och Anna som gifter sig i Bengtsfors just idag. Den här dagen betyder precis lika mycket för dom som den gör för Victoria och Daniel. Deras kärlek är precis lika sann. Jag känner Mats och Anna precis lika bra som jag känner Victoria och Daniel, och jag kommer ge dom precis samma uppvaktning och hyllning idag.

Jag har i mitt liv aldrig engagerat mig politiskt, av den enkla anledningen att jag inte till 100% sympatiserar med något av de stora partierna och jag saknar drivet som krävs för att starta ett eget parti. Men i den oerhört viktiga frågan gällande Sveriges statsskick krävs ingen partipolitisk övertygelse, utan bara ett engagemang i sakfrågan.

Monarkin är för mig Sveriges största hinder mot att kunna kalla sig en sann demokratisk stat. Jag tror inte på någon Gud eller någon stark enskild ledare, utan på demokratin. Och i demokratin idag har Monarkin ett majoritetsstöd, alltså är Sverige en Monarki. Dock tror jag att detta mer beror på att svenska folket avstår ifrån att göra ett aktivt val, kanske på grund av okunskap eller omedvetenhet, än att folket stödjer en monarki. Saker tillåts vara som dom alltid har varit, eftersom det har fungerat.

Enligt mig tillhör Monarkin det förgångna, en tid då traditioner styrde framför rationalitet. Att någon på 2000-talet ska kunna födas in i position som medför närmast oändliga inkomster finansierade av folket man ska representera är för mig helt ofattbart. Pengar som dessutom aldrig redovisas eller utreds. Hur mycket av kungens apanage går till att representera Sverige och hur mycket läggs på nya bilar? Att folket sen hyllar dom här människorna utan någon egentlig anledning övergår mitt förstånd. Missförstå mig rätt här, jag har inget emot någon ur Hovet som enskild person. Carl Gustaf verkar vara oerhört trevlig och charmig, men det känner jag många som är.

Sverige har ett val, vi är inte tvungna att ha ett kungahus. Vi får använda våra skattepengar på att utbildning, underhåll av vägar eller vad som helst som våra demokratiskt utsedda representanter anser behövs, istället för att finansiera glamourresor till St. Tropez.

Dom två vanligaste argumenten för Monarki är "Men Kungahuset representerar Sverige och knyter kontakter som medför oerhörda exportinkomster till svenska företag" samt "Men Kungen har ändå ingen makt".

Kungahusets exportvärde för Sverige kan inte ifrågasättas, men man kan fråga sig hur pass etiskt och smart det är för Sveriges företag att använda juveler och fina kostymer för att sälja produkter? Och kan inte en folkvald regeringschef föra med sig samma positiva effekter? Tänk Barack Obama?

Det andra argumentet tänker jag inte ens kommentera.

En mycket underlig diskussion under hela apparaten runt bröllopet har varit ifall Kungen skulle få leda Victoria ända fram till altaret. Detta uppfattades av många som fel då det påminde om gamla tider och seder då kvinnan sågs som en ägodel i familjen. Samtidigt sitter Daniel i intervjuer och talar om sin framtida hustru som Kronprinsessan, inte som Victoria som väl är hennes namn? Han talar också om hur hans framtida uppgift kommer att vara att underhålla Kronprinsessan och ge henne det hon behöver. Senaste gången jag hörde någon med denna syn på äktenskapet var i TV3:s "Hollywoodfruar", och om jag inte minns fel så blev Anna Anka rejält sågad över sina uttalanden? Dubbelmoral någon?

Ännu mer dubbelmoral visas det prov på då diktaturstater som Eritrea, som vi med all rätt dag efter dag kritiserar för att dom håller Dawit Isaac fången utan någon chans till rättegång eller ens brottsrubricering, är bjudna på detta folkligt finansierade JETSET-Paraj. Som tur är får vi ju alla i alla fall chansen att följa kalaset på TV:n, dit vi alla är hjärtligt inbjudna att drömma oss bort till det sagoland av prinsar och prinsessor som vi alla som små ville vara del av. Och jag tycker det borde stanna där, bland sagoböckerna.

Sverige måste se väldigt primitivt ut utifrån, där vi är fast i en sed och ett behov av någon att se upp till. Ett behov att hylla och överösa någon med presenter, kanske bara för att folket ska få fylla sina egna glamourfattiga liv med ett uns av stjärnglans.

Till sist, ett precis lika stort grattis på bröllopsdagen till Mats & Anna och till Victoria & Daniel.

/Martin Persson